Le Mans 24 timmar: så fungerar hyperbilsklassen

Le Mans 24 timmar körs för åttiotredje (och några) gången sommaren 2026, men klassystemet på startfältet är fortfarande relativt nytt. Sedan 2021 toppas fältet av Hypercar-klassen, en klass som rymmer två helt olika tekniska filosofier under samma tak: LMH och LMDh. Här är skillnaden, och hur systemet håller dem jämna.

Banan de kör på

Circuit de la Sarthe mäter i sin nuvarande utformning 13,626 kilometer, vilket gör den till en av världens längsta racingbanor. Banan är en blandning av permanenta, tävlingsspecifika sektioner och allmänna landsvägar som stängs av bara för loppet, och som är öppna för vanlig trafik resten av året. Den berömda Mulsanne-rakan är omkring 6 kilometer lång och fick två chikaner inför 1990 års lopp för att kapa toppfarten på raksträckan.

Loppet kördes första gången 1923 och räknas som världens äldsta aktiva uthållighetslopp. Sedan 2012 ingår det i FIA World Endurance Championship (WEC) som seriens mest prestigefyllda deltävling.

Klasserna på 24-timmarsloppet

Själva Le Mans-loppet körs med tre klasser: Hypercar i toppen, sedan LMP2 och LMGT3. Hypercar-klassen ersatte den tidigare LMP1-klassen 2021.

I 2026 års WEC-mästerskap däremot ingår bara två klasser: Hypercar och LMGT3. LMP2 kör alltså Le Mans som en egen klass med egna resultat och prispallar, men delar inte ut mästerskapspoäng i WEC-serien. Det är en vanlig missuppfattning att alla tre klasserna räknas i mästerskapet, men så är det inte för säsongen 2026.

LMH: tillverkarens eget hybridsystem

Le Mans Hypercar, LMH, är regelverket som ACO och FIA tog fram som efterträdare till LMP1 från och med 2021, delvis för att pressa ner kostnaderna efter att både Audi och Porsche lämnat den gamla LMP1-klassen.

LMH-bilar har en elmotor monterad på framaxeln, vilket ger fyrhjulsdrift när elsystemet är aktivt. Elmotorns elektriska DC-effekt får max vara 200 kW, och den kombinerade maxeffekten från förbränningsmotor och elmotor är satt till 500 kW (670 hästkrafter). Förbränningsmotorn för sig får som mest lämna 520 kW (700 hästkrafter). Minimivikten ligger på 1 030 kilo och maxlängden på 5 000 millimeter. Bara fyrtakts bensinmotorer är tillåtna, diesel är förbjudet.

Tillverkare som byggt LMH-bilar är bland andra Toyota (GR010 Hybrid), Peugeot (9X8), Ferrari (499P), Aston Martin (Valkyrie AMR-LMH), Isotta Fraschini (Tipo 6 LMH-C) och Vanwall (Vandervell 680). Den amerikanska konstruktören Glickenhaus var också med i klassens tidiga år.

LMDh: samma effekt, delade komponenter

LMDh, som står för “Le Mans Daytona h”, är den andra vägen in i samma Hypercar-klass. Här är minimivikten identisk med LMH: 1 030 kilo, och den maximala kombinerade effekten är samma 500 kW (670 hästkrafter).

Skillnaden ligger i hybridsystemet. I stället för att varje tillverkare utvecklar sin egen elmotor och batteripaket bygger LMDh-bilar på ett standardiserat hybridsystem på omkring 50 kW (67 hästkrafter), levererat av Xtrac (växellåda), Bosch (elmotor och generator) och Williams Advanced Engineering (batterier). Chassit kommer från en av fyra godkända konstruktörer: Dallara, Ligier, Multimatic eller Oreca.

Tillverkare med LMDh-bilar är bland andra Porsche, Cadillac, BMW, Alpine, Lamborghini, Genesis och Acura, med Ford och McLaren aviserade som kommande medverkande. LMDh kör i Hypercar-klassen i WEC sedan 2023, och i den amerikanska serien IMSA SportsCar Championship under namnet GTP (Grand Touring Prototype).

Balance of Performance: jämnar ut två filosofier

Eftersom LMH och LMDh bygger på olika tekniska lösningar men tävlar i samma klass, styrs de av ett gemensamt Balance of Performance-system, BoP. Systemet justerar bland annat hur snabbt energiåtervinningen (hybrideffekten) får laddas ur och under vilka förhållanden elmotorn får ge vridmoment till hjulen, för att jämna ut skillnaderna mellan bilarna på banan.

En viktig förändring gäller från och med 2026: FIA och ACO har slutat offentliggöra BoP-tabellerna. Tidigare kunde alla se exakt hur varje bilmodell justerats inför en helg, men numera delas uppgifterna bara med de inblandade teamen. Det gör BoP-diskussionen mer sluten än den varit tidigare säsonger.

Förarreglerna

Varje bil i Hypercar-klassen delas av tre förare. Ingen förare får köra mer än 4 timmar inom loppet av en 6-timmarsperiod, och totalt max 14 timmar under hela loppet. Det tvingar fram genomtänkta förarrotationer genom natten, där stallen måste balansera vila mot fart under hela racet.

Poängen: Le Mans är dubbelt värt

WEC:s poängsystem för 2026 och 2027 skiljer på lopplängder. Ett standardlopp på 6 timmar ger vinnaren 25 poäng, med 18, 15, 12, 10, 8, 6, 4, 2 och 1 poäng ner till tionde plats.

Lopp på 8 eller 10 timmar, som Lone Star Le Mans på Circuit of the Americas, ger 1,5 gånger standardpoängen: 38 poäng för vinnaren och nedåt till 2 poäng för tionde plats.

Le Mans 24 timmar sticker ut med exakt dubbla standardpoängen: 50 poäng till vinnaren, 36 för andra plats, 30 för tredje, och vidare ner till 2 poäng för tionde plats. Utöver det delas en extra mästerskapspoäng ut för pole position, som avgörs i den särskilda Hyperpole-kvalsessionen. Med dubbla poängen på spel kan ett enda resultat i juni vända hela mästerskapstabellen.

Läs mer om Le Mans-serien under seriehubben för Le Mans, och om andra amerikanska långlopp i artiklarna om NASCAR-mästerskapet och Indy 500. Hela tävlingskalendern hittar du på /kalender, och ställningen i årets mästerskap under /tabeller.