Indy 500: traditionerna, farten och mjölken

Indianapolis 500 är den tävling alla andra ovallopp mäts mot. Loppet kördes första gången 1911, med Ray Harroun som segrare, och över hundra år senare är grundformeln fortfarande densamma: 200 varv på en 2,5 miles lång oval i delstaten Indiana, körd inför världens största idrottspublik på en och samma anläggning.

Banan och distansen

Indianapolis Motor Speedway är en oval på 2,5 miles, 4,023 kilometer. Layouten består av två raksträckor på 0,625 miles vardera och fyra identiska kurvor med förhållandevis flack bankning, 9 grader och 12 minuter, vilket är lågt jämfört med många andra amerikanska superspeedways.

200 varv runt ovalen blir exakt 500 miles, omräknat cirka 804,5 kilometer. Läktarna rymmer permanent 257 325 åskådare, vilket gör anläggningen till världens största idrottsarena räknat i sittplatskapacitet.

Banan byggdes 1909, med marken bruten i mars och invigning i augusti samma år. Den ursprungliga banbeläggningen bestod av 3,2 miljoner tegelstenar, sedan grusunderlaget visat sig alldeles för farligt i de allra första loppen.

Tegelstensraden vid mål

Även om banan för länge sedan asfalterades finns en rest av historien kvar: vid mål- och startlinjen ligger fortfarande en smal remsa, ungefär en yard bred, av de ursprungliga tegelstenarna exponerad. Det är den delen av banan som gett upphov till smeknamnet “the Brickyard”.

Fältet: 33 bilar, elva rader om tre

Indy 500 körs med ett startfält på 33 bilar, uppställda i elva rader om tre. Startpositionen avgörs i ett kval där varje förare kör fyra tidtagna varv, och det är snittfarten över de fyra varven som räknas, inte det enskilda snabbaste varvet. Det formatet med fyra varv infördes redan 1920 och har använts konsekvent sedan 1939.

Del av IndyCar och motorsportens Triple Crown

Indy 500 är IndyCar-seriens skyltfönstertävling och den i särklass mest kända deltävlingen i mästerskapet. Loppet räknas dessutom, tillsammans med Le Mans 24 timmar och Monacos Grand Prix, till det som brukar kallas motorsportens “Triple Crown”. Loppet körs traditionellt Memorial Day-helgen, vanligtvis den sista helgen i maj.

Borg-Warner Trophy

Segrarens pris är en av motorsportens mest särpräglade troféer. Borg-Warner Trophy beställdes 1935 av biltillverkaren med samma namn, designades av Robert J. Hill tillsammans med Spaulding-Gotham Inc. i Chicago, och presenterades samma år på en middag arrangerad av dåvarande banägaren Eddie Rickenbacker, där den utsågs till det officiella förstapriset.

Trofén är gjuten i massivt silver, knappt 1,63 meter hög och väger omkring 69 kilo. Varje vinnares ansikte graveras in på en egen silverplatta tillsammans med namn, årtal och snittfart, en tradition som i efterhand omfattar samtliga segrare ända tillbaka till 1911. Sedan 1990 har samma skulptör, William Behrends, ansvarat för att forma varje nytt ansikte.

Mjölken i vinnarcirkeln

Ingen tradition är mer förknippad med Indy 500 än flaskan mjölk i mål. Den går tillbaka till Louis Meyer, som vann loppet tre gånger: 1928, 1933 och 1936. Meyer drack kärnmjölk (buttermilk) efter lopp, en vana han fått som barn av sin mor, som menade att det var uppfriskande på en varm dag.

Meyer själv hävdade att traditionen började redan 1933, men det finns inga fotobelägg för det året, och varken 1934 eller 1935 års segrare drack mjölk. Det första dokumenterade tillfället är i stället 1936, då en filmfotograf från Movietone News fångade Meyer hålla upp tre fingrar med ena handen, för sin tredje seger, och dricka ur en mjölkflaska med den andra.

En chef inom mejeribranschen som såg filmen bad om att mjölk skulle finnas tillgängligt för vinnaren varje år, utan att inse att Meyer egentligen druckit kärnmjölk snarare än vanlig mjölk. Traditionen fick fäste mellan 1938 och 1941 och återupptogs 1946 efter andra världskriget. Mellan 1947 och 1955 fick vinnaren i stället kallt vatten i en silverbägare, serverat av dåvarande bandirektören Wilbur Shaw. Först 1956 permanentades mjölktraditionen på allvar, när mejeribranschen satte upp ett prispengasystem för den vinnare som drack mjölk i vinnarcirkeln. I dag är mjölkfirandet en fast del av segerceremonin.

Varför Indy 500 fortsätter fascinera

Kombinationen av enkel grundformel, ett väldigt stort startfält, ett kvalsystem som belönar konsekvent fart över flera varv snarare än ett enda snabbt varv, och en samling ritualer som inte finns någon annanstans, gör Indy 500 till motorsportens mest igenkännbara enskilda lopp. Det är ett race där historien syns bokstavligen i asfalten, i form av en enda rad exponerade tegelstenar mitt på banan.

Läs mer om andra amerikanska storlopp i artiklarna om NASCAR:s slutspelsformat och Le Mans hyperbilsklass, eller besök seriehubben för IndyCar. Hela tävlingskalendern finns på /kalender och mästerskapsställningen under /tabeller.