Drifting: sporten där sladden ger poäng

Drifting är en bedömningssport inom motorsport där förarna framför sina bilar i kontrollerade sladdar, ofta helt i sidled, genom en asfaltsbana. Det är inte tiden som avgör. Bedömarna ger poäng för linje, fart och vinkel, och i duellerna för hur nära motståndaren föraren vågar ligga. Grenen introducerades i Sverige 2005 och har SM- och RM-status hos Svenska Bilsportförbundet (SBF).

Här går vi igenom hur en tävling bedöms, hur bilarna är byggda och vad som krävs för att börja tävla.

Vad är drifting?

Drifting går ut på att föraren avsiktligt överstyr bilen och håller den i sladd genom kurvorna, med gasen som främsta verktyg för att komma rätt på banan. SBF beskriver grenen som en actionfylld motorsport med hastighet, däckrök, extrema bilar och starka profiler, men till skillnad från andra motorsporter är det en bedömningssport. Själva domarförfarandet påminner därför mer om simhopp och konståkning än om ett vanligt race.

Framhjulen pekar ofta åt rakt motsatt håll mot kurvans riktning, och driften (sladden) måste bibehållas hela tiden. Rätar föraren upp bilen mitt i en sektion kostar det poäng.

Banan kan vara permanent eller tillfällig. Vanligast är att man kör på en motorbana eller en del därav, men mindre tävlingar kan också hållas på en annan asfaltsyta, till exempel en upplåten parkering eller ett flygfält.

Hur bedöms en drifttävling?

Linjen genom banan är förutbestämd och markerad med så kallade clippingpoints och zoner. Bedömarna tittar enligt SBF på fyra saker:

Kriterium	Vad bedömarna tittar efter
Linje	Hur väl bilen följer den utmarkerade linjen, clippingpoints och zoner
Fart	Hur mycket fart föraren håller genom sektionen
Vinkel	Hur brett bilen sladdar, alltså hur mycket den står i sidled
Närhet	Hur nära motståndaren föraren ligger i duellerna

Farten är alltså inte viktigast i sig. Den räknas ihop med en snygg linje och en bred sladd, och den som klarar allt på en gång vinner.

Hur går en tävling till?

Enligt svenska Wikipedia inleds det vanligaste tävlingsformatet med ett kval där ett antal deltagare kör ensamma och bedöms efter sina varv. Det finns ingen gräns för hur många som får delta i kvalet. De sexton bästa går vidare till utslagsrundorna där förarna tävlar två och två, så kallad tandem.

I tandem startar ledarbilen med några sekunders försprång. Den andra bilen, som kallas chase, ska följa ledarens linje och ligga så nära som möjligt utan att krocka. Sedan byter förarna roller, och den som samlar flest poäng går vidare. Ett “varv” är sällan ett helt varv runt banan: i de större tävlingarna körs ofta bara tre eller fyra kurvor.

Tävlingarna bjuder på tuff körning som kräver allt av både förare och bilar. I Sverige är Gatebil Swedish Drift Series den högsta serien och den som har SM-status. Internationellt är D1 Grand Prix i Japan, Formula Drift i USA och Drift Masters European Championship i Europa de största serierna.

Vilka bilar kör man drifting med?

Bilen ska i praktiken vara bakhjulsdriven. I D1 Grand Prix finns visserligen fyrhjulsdrivna modeller som Subaru Impreza och Mitsubishi Lancer Evolution, men de är ombyggda till bakhjulsdrift. Den vanligaste bilen i D1 är Nissan Silvia, en relativt lätt japansk sportbil. På svenska banor syns ofta Nissan, BMW, Toyota och Volvo.

Det som skiljer en driftbil från en vanlig bil:

• Låst differential i bakaxeln, så att båda bakhjulen snurrar lika fort. Billigast är en svetsad differential, dyrast en lamelldifferential.
• Hydraulisk handbroms för att initiera och justera sladden i högre farter.
• Kraftig motor, ofta med turbo. SBF anger att tävlingsbilarna i toppen har upp mot 1000 hästkrafter.
• Låg vikt: baksäten, reservhjul och annat onödigt plockas ut, och huv och baklucka byts ofta mot glasfiber eller kolfiber.
• Säkerhet: skyddsbur, FIA-godkänt bälte, heltäckande overall och hjälm krävs i svensk tävlingsdrifting.

De flesta utövare bygger sina egna tävlingsbilar, vilket är ovanligt på högsta nivån i motorsport. Förarna behöver därför kunna lika mycket i garaget som bakom ratten.

Hur börjar man med drifting i Sverige?

Åldersgränsen för att tävla är 14 år, och som i all bilsport krävs förarlicens. Licensen kan tas vid ett prova på-event eller en teorikurs i en SBF-ansluten klubbs regi. Utbildningen kompletteras i vissa fall med ett praktiskt förar- eller lämplighetsprov.

Vill du först känna på körtekniken finns kurser för nybörjare. Mantorp Park har en Drift School med teori, tre körpass och medåkning med en tävlingsförare, där kravet är körkort för bil eller A-traktor. Klubbar som FMCK Borås har träningskörning där förare som fyllt 16 år får delta med giltigt körkortstillstånd efter en teorikurs.

Drifting är dyrare än de klassiska instegsgrenarna. Den som vill tävla med en begränsad budget brukar hellre börja i folkrace, där reglerna håller kostnaderna nere, eller i karting, där nästan alla proffs börjar.

Mer om drifting

Vilka sladdtekniker används?

Att gasa tills däcken släpper är bara en av flera sätt att få bilen i sladd. Svenska Wikipedia listar bland annat:

• Kansei drift: föraren släpper gasen precis före en snabb kurva så att bakhjulen tappar greppet.
• Bromsdrift: hård inbromsning före svängen flyttar vikten framåt.
• Scandinavian flick: föraren styr först åt motsatt håll och sedan snabbt tillbaka, så att bakvagnen kastas ut.
• Kopplingstramp: kopplingen trycks ner och släpps snabbt medan föraren gasar, vilket ger hjulspinn.
• Handbroms: låser bakhjulen och används även för att finjustera linjen i snäva kurvor.
• Power over: i en bil med hög effekt räcker det att gasa hårt genom kurvan.

Scandinavian flick är lånad från rallyn. Om skillnaden mellan grusets sladd och banans, läs vår genomgång av rallycross mot rally.

Var kommer drifting ifrån?

Ursprunget finns i Japan, där förare sladdade nerför bergsvägar. Polisen stoppade körningarna, och som en laglig form grundades D1 Grand Prix av motorjournalisten Daijiro Inada, med däckföretaget Yokohama som huvudsponsor. Den 31 augusti 2003 hölls en uppvisning på Irwindale Speedway i Kalifornien, och därefter spred sig sporten snabbt i USA och vidare till Europa.

Vilka svenskar har lyckats i drifting?

Den mest kända svenska driftingföraren är Samuel Hübinette, född i Jokkmokk. Enligt engelska Wikipedia vann han den amerikanska serien Formula D 2004 och 2006, och enligt svenska Wikipedia körde han en Dodge Viper. Han gjorde dessutom de flesta driftscenerna i filmen The Fast and the Furious: Tokyo Drift.

Hur skiljer sig norsk drifting?

I Norge finns en egen variant som kallas “brei-sladd”. Där ska föraren bara sladda sig igenom en enda kurva, i stället för en hel sektion med flera kurvor.